This is it, the real shit

Nej jag har inte gått ner i vikt. Vi har gått och blivit med platt-tv. Hyfsat på tiden. Ska bli skönt att slippa den tjocka, dammsamlande gråa burken och istället välkomna den smala, svarta glänsande tv:n. Kändes som att vi samlade vuxenpoäng idag, för första gången tror jag. Vi fick låna Tant Anns bil och åkta och köpte tv:n. Det var nästan första gången karln körde sedan han tagit körkort. Det var nice.

Har varit hos älskade älskade farmor så gott som hela dagen. Damn I love that woman. Min största favorit här på denna jord, vilket ni säkert redan vet vid det här laget. Hon är utan tvekan bäst.
1.2.3.

1. Denna tanterantan är alltså hela 70 år äldre än jag = 95
2. Favoriten diggar Molly Sandén med Gabriellas sång i min iPod.
3. Peace out!

Andra semesterdagen och jag vaknar helt utvilad. Underbart. Sätter mig som den datanörd jag är framför datorn och klämmer en filtallrik fylld till bredden med frukt, medan jag uppdaterar mig på Fejjan, skvallersajter och bloggar. Är inte det livet så säg?

Hmm.

Ska gå och kleta på ngt färgglatt i nunan och hitta något att ha på mig för att sedan rycka upp karln ur sängen och sedan åka till Plantagen för att köpa möjliga blommor att plantera på farmors balkong.

Tror det kommer bli en tripp förbi byn också. Har sett en kavaj som jag har gått och kärat ner mig i och som jag planerar att ha till klänningen som jag ska ha på bröllopet.

Har laddaren till kameran hemma hos systrarna så det blir inga bilder på ett tag. Får se när det dyker upp, är ju inte riktigt så bloggsugen...

I morgon tar denna supersnygga, supersöta, superbästa bruden studenten. Yeah!

Förra onsdagen fyllde min kära mor år och idag fyller min kära far år. Och för alla som nu vill ta fram sina anteckningsblock så fyller min mor 19000 dagar imorgon. WOW.

Tog en lång och varm promenad till farmor i morse med syster Minst. Det första hon gjorde när vi kom fram var att lägga sig på farmors säng och somnade. Men vi fick till slut liv i henne igen och så gjorde vi det vi kom dit för - hjälpa farmor. Hon är världens sötaste. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Min farmor är bäst, hon är min bästa vän och det finns verkligen INGEN som slår henne. Från den dagen jag föddes har hon alltid funnits där för mig och jag vet inte hur många gånger hon kan berätta om första gången hon fick se mig och jag log mot henne.
Det var i alla fall det första Älsk fick höra när vi hade varit tillsammans i typ ett halvt dygn och vi var på väg ut till skolan där vi bodde. Pappa, farmor och mormor skulle få se hur jag bodde på internatet så vi fem åkte ut och jag satt APBAKIS i baksätet mellan farmor och mormor och råspyr helt plötsligt. Japp, det var inte den roligaste stunden jag varit med om. Här får Älsk träffa farmor, mormor och pappa för första gången och jag är inte alls med i huvudet. Spyr som en sjösjuk gris på finlandsfärja. Men mormor och farmor tyckte bara synd om mig. Farsan garvade väl lite mer och tyckte jag fick skylla mig själv. Okej detta blev en lång parentes.
Men jag kan i alla fall säga att den dagen min älskade farmor dör kommer en stor del av mig dö med henne. Hon har en så innerligt stor plats i mitt bultande hjärta. Det går liksom inte med ord beskriva vad hon betyder för mig. Kan sitta och bara se på henne och le. Trots hennes 95 starka år så vet hon fortfarande hur man ska klä sig, hon ser knappt ett smack men bryr sig ändå om sitt yttre på så sätt att hon alltid måste vara fin i håret och hon pudrar sig alltid lite och sätter på läppstift innan hon går ut.
Farmor är min farmor, idol, bästa vän, förebild, stöttepelare, rådgivare. I can go on forever. Jag älskar dig farmor!

Syster Mellan, Svampen och jag gick ner och handlade ingredienser till en alldeles soon to be tårta. Gick hem till mig och "bakade". Den blev jättefin, och tydligen god. Vi blåste lite ballonger och åt upp resterna från en trevlig schlagerkväll, det vill säga gårdagens chips och popcorn, det blev Ullsi-bulls och Svampens frukost. Nyttigt värre.
Efter ett tag kände vi oss rastlösa så vi började kränga jordgubbar, vindruvor och smarties, försökte oss på att blåsa ballonger men insåg att vi spräckte lock för öronen, exploderade våra lungor och Ullsi fick ont i själen(?). Efter ett tag ringde då far vår och sa att det var dags att åka till flygplatsen. Vi slänger på oss skorna och springer ner, vi gasar iväg och närmar oss snart flygplatsen. När vi parkerat bilen utanför anländningshallen (tror inte det heter så men jag tror ni vet vad jag menar) säger syster Mellan:
- Detta är det närmsta jag varit ett flygplan.
Då ser vi inte ens ett flygplan! Haha, rolig hon den där.
När vi kommer innanför dörrarna tittar vi oss runt efter vart vi ska gå. Arrivals står det ovanför en dörr.
- Därifrån borde de ju komma, säger jag.
- Ja där är de, säger pappa.
Helt utan förvarning kommer de alltså ut där och vinkar. Jag blir så sjukt paff, vi går de till mötes och pappa gormar:
- Upp med kameran.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, pappa kramar om henne, sedan kramar jag om henne och det brister. Jag börjar kanske inte riktigt stortjuta, men om vi säger som så att det verkligen rinner tårar från mina ögon. Alla råglor och undrar väl vad jag håller på med, tills jag tittar på Maddelutt och ser att hon också börjar småböla. Hehe, tack det är inte bara jag som är sjukt jävla överblödig när det gäller saker.

Vi hoppar in i bilen och far hem till en väntande mor och en tårta utan dess like (eller?). Vi vill höra allt! Får höra om allt från råttor till hur konstigt vissa människor kan bete sig. Man undrar liksom hur de fungerar. Vad tänker de när de beter sig så? Bad.
Vi avnjöt tårtan som vi åt på våra oerhört fina Nalle-puhtallrikar och drack cola med sugrör, hon fick sina ballonger och morsan hade dekorerat bordet med svenska flaggor, antagligen så att syster Minst skulle förstå att hon kommit rätt. Efter ett tag var mor och far tvungna att lämna oss så vi säger adjö till de och börjar planera middag. Det blev tacos som vi avnjöt till Curios life of Benjamin Buttons (eller heter den ens så? Musslan?). Lillan somnade väldigt tidigt, men vi andra såg klart den.

Nu är jag riktigt trött och ska gå och mysa med min älskade pojkvän.

Åh, i morgon kommer min älskade syster Minst hem efter en två månaders lång resa i Thailand. Fy fan vad jag har saknat henne. Hon liksom fattas oss när vi umgås vi systrar. Visst det är inte som att jag och syster Mellan inte kan umgås på tu man hand, men man är van att alltid ha den tredje systern där, någon som fäller in den slutgiltiga kommentaren i en diskussion, någon som fortsätter dra ut på ett skämt, trots att det sedan ett tag är slut. När vi haft våra vardagsmiddagar med familjen E så har det alltid varit någon som varit borta.
Både syster Mellan och jag har fått för oss att vi sett syster Minst på stan några gånger. Saknar man henne då eller?
Jag kan bara säga att jag kommer böla som en stucken gris i morgon när jag får träffa henne. Haha, syster Mellan, Svampen och jag kommer tjura som små barn bara för att hon kommit hem. Men vi har ju faktiskt saknat henne.

Så, kom hem nu lillasyster!!

Hon är ju inte det minsta brun... syster minst längst till vänster.

Syster ,minst i mitten. Så gott som...jävligt brun.

Vet inte vad jag ska skriva men känner ändå suget att gå in och skriva något. Konstigt. Men idag blir det plantering av blommor som jag kan sätta ut på balkongen. Riktigt nice, både köpta och egenodlade.
Ska äta middag med syster ikväll för vi ska komma på vad vi ska ge syster Minst i 20-årspresent. Någon som har någon idé om det? Vi har bara haft två månader på oss att fixa det medan hon har varit bortrest, men nej det är klart vi ska fixa det i sista stund. Typiskt. Wowa wiwi wooo. Hon kommer hem på söndag. Fan vad jag längtar efter det lilla mongot. Hon har ju liksom fattats oss i två månader. Kan inte alls tänka mig in i situationen som tyvärr många hamnar i - att förlora ett syskon. Fy fan.

Fick precis ett mess av Limpz där hon skrev att Svea rike tydligen måste kvala in i Eurovision. Snacka om att man har noll koll. Men jag kan ju säga som så här att Malena är tvungen att kvala in för vi ska ju nämligen kolla den stora riktiga finalen på lördag. Och en final utan Sverige...det funkar inte riktigt.

Ah, var på middag hos Tant A igår. Det blev en udda kombination bestående av fyra personer; Tant A, Nicolaus, Ullsi-bull och jag. När vi ätit klart drog Nick på träning och kvar blev vi tjejer. Syster Mini tar ju studenten nu i juni så Tant A har suttit och letat fram ett lämpligt kort att ha på henne när hon går ut. Medan hon har letat har hon fastnat för att hon hittat så många kort från back in the days. Hon tog fram de och visade oss. Herre min je vad man har sett ut. Inte mycket för världen kan jag säga. Usch.

Just nu strålar solen, och det låter ju super för ikväll blir det eventuellt grillning hemma hos Limpan. Får se hur dagen ter sig bara. Men det lutar åt det. Mys.

Idag fyller syster Minst 20 barre! Shit om hon fyller så mycket så inser jag om några sekunder hur jävla gammal jag är. Shit. Hon är i alla fall nere i thailandet och kommer så vara i drygt två veckor till. Fan nu får hon ta och komma hem, saknar henne enormt, den knäppgöken.

Grattis schwester!!! Party tonight!! wooohooop eoohp.

Varför äter man alltid tills det sprutar ur öronen och magen känns som den ska sprängas? Jag lyckas alltid som oftast med det. Jag älskar ju att äta och jag älskar mat så jag hittar oftast inte ett bra sätt att äta lagom på.
Det var riktigt mysigt hemma hos mormor igår, god mat, trevligt sällskap, lots and lots of godis och skratt. Trots att vi inte är speciellt stor släkt på mammas sida så blir det ändå hög ljudnivå, alla försöker överrösta föregående talare och alla vill alltid prata. Vi som är infödda i släkten vet hur man bryter sig in, våra partners har lite svårare för det.
När vi ätit gic k vi in till vardagsrummet och fikade och klämde godis. Mormor fick öppna presenter och fixade syster Minst 20-årspresent. Hon fyller ju systemetmyndig där nere i Thailand, men hon ska nog få en liten present ändå :)

Idag är det jobb som gäller, efter det blir det promenad med La Camilla och förhoppningsvis kan Carolajnen och jag få ihop något.

Grattis mormor på födelsedagen!

Igår slängde vi in tvätten och promenerade till byn för att köpa en bamburullgardin till köket som oftast som mest blir överhettat på somrarna. Sagt och gjort, efter det skulle vi vänta på päronen som skulle hämta upp oss för att åka vidare och handla lite mat. Medan vi väntade köpte vi årets första glass och satte oss och avnjöt den i solen.

(Jag åt en Twister. Dålig skärpa.. Tagen med mobilkameran)

(Älsk tog en Nogger.)

På kvällen gick vi över till päronen och snyltade in oss på lite god fredagsmiddag. Räksmörgåsar. Så jävla gott. Efter att alla ätit över sin förmåga hoppade vi in till sofforna och kollade på Patrik 1.5 . Så himla mysig film och vilken roll Gustav Skarsgård gör, jätteduktig. Man mådde liksom bra i hjärtat efter man sett den, så himla gosigos.

(Jag åt mest. Säkert ett halvt kilo själv. Jag bara älskar räkor.)

Idag väntar spinning med fyra av mina familjemedlemmar; Tant Ann, Syster Mini, Farsan Baloo och Älskling. Det var tänkt att Mamma Katten också skulle vara med och trampa, men som tur var för henne (hon ville helst slippa) så tappade hon ett plintlock på tån här i veckan så hon haltar fram. Det komiska är att den händelsen är det närmaste hon har kommit träning på säkert 15 år. Haha.
Efter spinningen ska Greken och jag äta lunch, förhoppningsvis ute i solen på någon uteservering. Måste också gå runt lite för att hitta en present till mormor som fyller 82 idag. Grattis.
Ja, sedan bär det då av till mormor på påsk-/födelsedagsmiddag. Får sedan se vad kvällen bjuder på.
Glad Påsk på er alla!

Precis som vi haft i säkert tio år så serverades det idag vardagsmiddag. Ja, nu kanske ni undrar vad det är. Jo det är som så att för 15 år sedan skaffade vår familj och mammas bästa väns familj varsin stuga (som det började med att vi hyrde men nu har köpt) i Värmland. Vi hade umgåtts mycket innan men det blev mer intensivt då vi umgicks varje dag hela somrarna. När vintern kom och smög sig på ville vi ju fortsätta ses. Dessa två barn blev som våra syskon, och är fortfarande. Så våra päron kom på den briljanta idén att varannan vecka ha middag hos oss och varannan hos dem.

Det skulle inte vara något avancerat som oxfilé utan det skulle vara precis som det låter, en vardagsmiddag. Typ falukorv med spaghetti. Denna tradition har vi alltså vuxit upp med och har även fortsatt med den trots att mor och far bosatt sig på andra sidan Sverige. Och denna vecka var det vår tur. Så vi skrapade ihop de som kunde och bjöd på köttfärssås och spaghetti, med glass och bär till efterrätt. Så mysigt.

Tycker vardagsmiddag är en riktig lyx i den kanske annars så tråkiga vardagen. Så har du någon vän du gärna umgås med men ibland kanske inte tillräckligt ofta, ordna en middag var varannan vecka. Det krävs inte mycket. Bara att båda (/alla om det ingår pojk/flickvänner) kan samma tid. Så himla nice.

Min farmor är ju som bekant 95 år. Hon är visserligen inte ute och rör på sig speciellt ofta då hon knappt ser något längre och balanssinnet är knappt existerande, men hon tar sig en cykeltur då och då. Ja inte ute i det fria utan i sitt gästrum.

Min mamma och pappa kommer hem ikväl! (Försök föreställa er 7-årings röst i ett upphetsat läge, ungefär som att den sa; Jag ska få en bratzdocka i present) De sitter för tillfället i bilen på väg hem till storstaden. De ringde och frågade om vi ville äta pizza med de, men jag tackade fint nej och berättade att vi redan har mat på G och att de gärna får äta med oss. Så ikväll blir det parmiddag. Mys.