This is it, the real shit

Tog en lång och varm promenad till farmor i morse med syster Minst. Det första hon gjorde när vi kom fram var att lägga sig på farmors säng och somnade. Men vi fick till slut liv i henne igen och så gjorde vi det vi kom dit för - hjälpa farmor. Hon är världens sötaste. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Min farmor är bäst, hon är min bästa vän och det finns verkligen INGEN som slår henne. Från den dagen jag föddes har hon alltid funnits där för mig och jag vet inte hur många gånger hon kan berätta om första gången hon fick se mig och jag log mot henne.
Det var i alla fall det första Älsk fick höra när vi hade varit tillsammans i typ ett halvt dygn och vi var på väg ut till skolan där vi bodde. Pappa, farmor och mormor skulle få se hur jag bodde på internatet så vi fem åkte ut och jag satt APBAKIS i baksätet mellan farmor och mormor och råspyr helt plötsligt. Japp, det var inte den roligaste stunden jag varit med om. Här får Älsk träffa farmor, mormor och pappa för första gången och jag är inte alls med i huvudet. Spyr som en sjösjuk gris på finlandsfärja. Men mormor och farmor tyckte bara synd om mig. Farsan garvade väl lite mer och tyckte jag fick skylla mig själv. Okej detta blev en lång parentes.
Men jag kan i alla fall säga att den dagen min älskade farmor dör kommer en stor del av mig dö med henne. Hon har en så innerligt stor plats i mitt bultande hjärta. Det går liksom inte med ord beskriva vad hon betyder för mig. Kan sitta och bara se på henne och le. Trots hennes 95 starka år så vet hon fortfarande hur man ska klä sig, hon ser knappt ett smack men bryr sig ändå om sitt yttre på så sätt att hon alltid måste vara fin i håret och hon pudrar sig alltid lite och sätter på läppstift innan hon går ut.
Farmor är min farmor, idol, bästa vän, förebild, stöttepelare, rådgivare. I can go on forever. Jag älskar dig farmor!