This is it, the real shit

Läste ut Tusen strålande solar av Khaled Hosseini i förra veckan. Det var en väldigt stark och gripande bok, som åtminstone för min del fick mig att inse dels att vi har kommit långt med jämställdhet och att man ska vara glad över hur man själv har det.

Till att börja med får man följa Mariam som är ett utomäktenskapligt barn som bor med sin mamma en bit utanför staden. Hennes pappa som har tre fruar och flera barn (inom äktenskapen) kommer ibland och hälsar på de i sin kholbas. En dag bestämmer sig Mariam för att ta sig ner till staden för att hälsa på sin pappa. Saker och ting blir inte riktigt som hon tänkt sig och dagen efter vänds hela hennes tillvaro upp och ned. Det resulterar i att hon får bo hos sin pappa och alla hans fruar ett tag, till det att de har hittat en man till henne som är runt trettio år äldre än hon.
Dagarna rullar på  Mariams nya liv och man får följa hennes kamp att överleva varje dag då hon blir ständigt misshandlad och illa behandlad. Hon får inte längre gå utanför dörren som hon tidigare kunnat utan nu vill hennes man att hon ska täcka sig i en burqa. Drömmen om att få ett barn krossas om och om igen och efter tio försök inser Mariam att det inte är meningen att hon ska ha barn.

Det pågår ständigt ett krig och både vänner och familj försvinner runt Mariam. En dag sprängs en granat som bidrar till att så gott som en hel familj går bort, utom den 15-åriga dottern i familjen. Mariams man har grävt ut henne ur ruinerna och tar nu hand om henne i hopp om att hon ska klara sig. Dessa tu gifter sig såsmåningom vilket inte uppskattas av Mariam. Den nya frun får två barn och blir då mannens nya favorit. Men saker tar sina vändningar och bidrar till att de två fruarna, Mariam och Laila, startar en kamp tillsammans om att fly. De blir goda vänner och Mariam blir som en extramamma åt Lailas barn.

Detta är en spännande och gripande berättelse om två kvinnor som kämpar om att få ett värdigt liv, utan misshandel.

Saker blir inte riktigt som de tänkt sig.