This is it, the real shit

Jag är helt genomslut. Solen lyser ute så jag känner att jag verkligen vill utnyttja detta genom att till exempel ta en promenad, men min kropp säger nej. Efter att ha stressat upp mig en halvtimme innan första passet skulle börja till att ha cyklat konstant i en och en halv timme så är jag slut.

Varför jag stressade upp mig innan passet beror på att tekniken ibland gör som den vill. Först stod jag och pillade lite, på alla knappar, tryckte på varenda powerknapp jag kunde hitta. Efter att ha stått där säkert fem minuter hämtade jag Jessi och bad om hjälp. Även hon stod och pillade där ett tag, vi provade alla möjliga kombintationer, jag ringde min TA(träningsansvarig) men hon svarade inte (fick reda på att hon vickade ett pilatespass). Efter ett tag kom Carro B och även hon försökte sig på alla knappkombinationer. Jag hämtade en liten cd-spelare för att göra mig reda att köra ett pass med den, men även den var trasig. Vi ringde tjejen som haft senaste passet då vi fick höra att även hon hade problem med tekniken. Efter att ha provat alla möjliga knapptryck hörs helt plötsligt ljud ur högtalarna. Thank you!! Tre minuter innan passet skulle börja. Det tackar vi för. Jag började få så smått panik.

Nu är jag mörbultad och trött. Ska ta och hälla i mig iskall cola. Är inte det livet?

Puss och Peace!