This is it, the real shit

Nu är han på väg. Min lille kille. Följde med honom in till Centralen då han skulle ta flygbussen därifrån och det kändes som att han behövde lite hjälp med att bära väskan då den antagligen bara hade hängt och slängt och hjälpt till med obalans på grund av kryckorna.

Känns så skumt. Visst har jag varit ensam hemma förut men då brukar han ju komma hem på kvällen eller så, men inte denna gång. Nu kommer han inte tillbaka förrän på onsdag. Hoppas allt går bra. Eller det antar jag att det inte gör. Begravningar är aldrig kul :'(

Är lite orolog för hur det ska gå med hans ben på flyget. Risken att det svullnar ännu mer är tydligen stor, men han har köpt stödstrumpa och tagit en spruta som ska tunna ut blodet lite. Så jag hoppas verkligen att det går bra.

I'm gonna miss him!