This is it, the real shit

Jag kan verkligen inte hålla tillbaka tårarna när jag ser på Spårlöst, och då har jag inte ens suttit och följt programmet utan jag tittar på CSI och blippar över till fyran när det är reklam, sedan precis när CSI är över passaar det lagom att blippa tillbaka till fyran för att få se "mötet". Det slår aldrig fel. Igår bölade jag så att jag fick fina vita ränder på min solpuderkladdade kind.
Fatta att hitta någon som man vet har samma kött och blod som en själv men som man aldrig har träffat. Jag kan inte ens föreställa mig det mötet.