This is it, the real shit

När jag var på väg till spinningen kom det fram en liten gumma till mig och frågade var polisstationen låg, jag pekade att ingången var bara några meter från där vi stod. Hon svarade att hon visste det men den var stängd och undrade då om det fanns någon annan. Nej tyvärr, svarade jag, det är den enda här i närheten i alla fall.
Hon förklarade att hon hade gått från hit till dit (en sträcka på nästan två kilometer) och att hon nu hade ont i benen. Varför hon ville prata med polisen var för att hon ville anmäla några. Hon sa att de hon bor med är elaka och inte gör det lätt för henne. I meningen efter säger hon att hennes anhöriga inte bryr sig om henne det minsta. Mitt hjärta gick i kras. Hur kan någon inte bry sig och tycka om denna söta lilla gumma som verkade helt oförarglig? Jag ville bara sätta henne i soffan medan jag spinnade och sedan ta med henne hem och ta hand om henne, men insåg att det nog inte skulle bli så bra.
Hon sa att hon hade lite ont i benen efter att ha gått så långt så hon frågade om det fanns några bänkar att vila sig på och jag pekade ut några. Hoppas verkligen att allt går bra för henne.
Visst jag inser att hon kanske var dement och svamlade om att folk är elaka mot henne, men även om så nu är fallet så har hon antaligen uppfattat det så. Och det är illa.
Jaag önskade henne i alla fall lycka till och gick med mitt trasiga hjärta och cyklade.