This is it, the real shit

Har knappt sovit på två nätter då den första natten bestod av letande efter min minsta syster som var spårlöst försvunnen i den mörka natten, full och ensam utan mobil. Var vi oroliga eller? Ja, kanske en smula. Två bilar skickade vi ut medan jag och Karln satt hemma ifall att hon skulle komma hem, vi ringde runt till alla hennes kompisar som vi har numret till, försökte till och med på msn att nå ut till någon som visste var hon var. Inget resultat. Efter cirka tre och en halv timmas extrem oro och ovisshet kommer snorvalpen hem, full men välbehållen. Tror aldrig jag har kännt så dubbla känslor tidigare. Arg och lättad. Skällde ut henne efter noter, men efterett långt samtal kramades vi och jag berättade att jag egetligen bara var lättad att hon var hemma.
Andra natten (nu inatt) har jag bara hostat och svettats om vartannat och varken jag eller han bredvid mig har kunnat sova. Sorry.