Älskade lilla du
Så söt, så glad, så frusen, så uppvaktad. Lilla Elin är nu vuxen, hon tog igår steget ut i vuxenvärlden. Grattis lillskit!
Under träden stod hela släkten plus vår famillj och väntade exalterat på att den lilla tösen i vit klänning och studentmössa (som om ingen annan såg likadan ut) skulle komma glatt utspringandes. När första klassen sprang ut höjdes volymen på sorlet och alla tjoade och tjimmade och man kände glädjen i hela kroppen. Vi visste att Elins klass skulle vara bland de sista som sprang ut så vi väntade och väntade. När Nick sedan säger att nu är det barn och fritid som kommer så höjdes adrenalinet i kroppen och trots att jag skrytit med att jag skulle torktumla så misslyckades man major. Jag kände hur det började vattnas i ögonen och när syster Mellan vänder sig om och säger att Tant Ann gråter så brast det för mig.
Lillgrisen kom och fick massa kramar och massa saker som hängde och dinglade runt halsen, stackarn såg ut att strypas. Men hon var glad och kall. Och kallar skulle det bli. Flakåkning med ölsprutning.
Efter utspringet åkte vi hem en snabbis och sedan hem till mottagningen. Vi åt och drack gott i trevligt sällskap, men något saknades. Den lilla studenten. Efter ett tag kom hon dock hem, helt blå och blöt. Stackarn skakade även efter hon tagit en varmdusch. Sedan vankades det tal av Tant Ann och Nick, roligt. Tal av Hansa- roligt. Jag hade känt på mig att jag skulle börja gråta när talen kom men jag lyckades hålla mig, men inte för så länge. Sedan tar nämligen Tob upp gitarren och ska spela en låt för Elin:
- Ja, det var jättesvårt att välja ut en låt. Men jag vet ju att när vi var mindre och spenderade hela somrar på landet så spelades det jämt Magnus Uggla, tack vare din mamma med sitt braiga inflytande (ironisk). Men den här låten tyckte jag var bra,
När han nämner att det är Mange han ska spela känner jag redan där att nu brister det, vi är ju verkligen uppvuxna me honom, nostalgi. När han sedan tar första tonerna hör jag vilken låt det är. Det var den vi (som kvalade) sjöng på bröllopet. Gah. Jag grät och såg i ögonvrån hur Tant Ann grät ännu mer och hur syster Mellan satt och kämpade med tårarna. Fasen alltså vad fint det var. Riktigt nice.
Men det var inte bara tårar, det blev mycket prat och skratt också. Jag tror Elin var riktigt nöjd med dagen. Det blev i alla fall jag :)
Grattis snygging!
Under träden stod hela släkten plus vår famillj och väntade exalterat på att den lilla tösen i vit klänning och studentmössa (som om ingen annan såg likadan ut) skulle komma glatt utspringandes. När första klassen sprang ut höjdes volymen på sorlet och alla tjoade och tjimmade och man kände glädjen i hela kroppen. Vi visste att Elins klass skulle vara bland de sista som sprang ut så vi väntade och väntade. När Nick sedan säger att nu är det barn och fritid som kommer så höjdes adrenalinet i kroppen och trots att jag skrytit med att jag skulle torktumla så misslyckades man major. Jag kände hur det började vattnas i ögonen och när syster Mellan vänder sig om och säger att Tant Ann gråter så brast det för mig.
Lillgrisen kom och fick massa kramar och massa saker som hängde och dinglade runt halsen, stackarn såg ut att strypas. Men hon var glad och kall. Och kallar skulle det bli. Flakåkning med ölsprutning.
Efter utspringet åkte vi hem en snabbis och sedan hem till mottagningen. Vi åt och drack gott i trevligt sällskap, men något saknades. Den lilla studenten. Efter ett tag kom hon dock hem, helt blå och blöt. Stackarn skakade även efter hon tagit en varmdusch. Sedan vankades det tal av Tant Ann och Nick, roligt. Tal av Hansa- roligt. Jag hade känt på mig att jag skulle börja gråta när talen kom men jag lyckades hålla mig, men inte för så länge. Sedan tar nämligen Tob upp gitarren och ska spela en låt för Elin:
- Ja, det var jättesvårt att välja ut en låt. Men jag vet ju att när vi var mindre och spenderade hela somrar på landet så spelades det jämt Magnus Uggla, tack vare din mamma med sitt braiga inflytande (ironisk). Men den här låten tyckte jag var bra,
När han nämner att det är Mange han ska spela känner jag redan där att nu brister det, vi är ju verkligen uppvuxna me honom, nostalgi. När han sedan tar första tonerna hör jag vilken låt det är. Det var den vi (som kvalade) sjöng på bröllopet. Gah. Jag grät och såg i ögonvrån hur Tant Ann grät ännu mer och hur syster Mellan satt och kämpade med tårarna. Fasen alltså vad fint det var. Riktigt nice.
Men det var inte bara tårar, det blev mycket prat och skratt också. Jag tror Elin var riktigt nöjd med dagen. Det blev i alla fall jag :)
Grattis snygging!
Say what?
Trackback
