Träningsvärk? Oh yes.
Är nu hemkommen efter en sjukt underbar vecka i fjällandskapet Höglekardalen. Det har varit en helt underbar vecka, med underbara människor omkring sig, underbart väder och underbara stunder.
På lördagen för en vecka sedan satte vi oss kl 7 nyvakna på bussen som skulle ta oss upp till snön. Alla var totaltaggade och såg verkligen fram emot att få åka bort. Stämningen var på topp. Redan i bussen blandades klasserna. Vi myste hela vägen upp och kollade på några filmer, typ 'Team America' (den måste ni se).
Dagarna går ihop med varandra när man tänker tillbaka, då vi gjorde i princip samma sak varje dag. De första tre dagarna åkte vi utför i härligt solsken. Vi hade fått dela in oss i olika svårighetsgrupper frångrön (lättast), blå, röd till svart (svårast). Jag hade valt blå då jag endast åkt bräda. Eller ah, jag provade skidor när jag var tolv, men det var inet min grej. Men under denna vecka blev det min grej. Vi i min grupp hade en inhyrd skidlärare, Sten-Axel 64 år, helt underbar. Det är tack vare honom vi lärde oss åka skidor. Han var verkligen en superpedagog, såg varje individ verkligen. Man märkte själv en grym utveckling. Kan ju kanske inte påstå att jag är Anja Pärsson, men inte långt ifrån ;p
Onsdagen och torsdagen hade vi i min klass valfritt. Jag valde såklart att åka bräda. Så jäkla kul. Ramlade dock sjukt hårt första dagen och drog på mig (vad jag tror) en lätt hjärnskakning. Plus att jag knappt kunde sitta på två dagar då mina sittben tagit riktigt med stryk.
Väl hemma nu märker man hur stämningen fortfarande sitter var hos de som var med. Alla har kommit varandra så mycket närmare.
Trots att jag älskar att resa, älskar att åka utför, älskar att umgås, älskar snön så är det skönt att vara hemma igen. Vi var igång från morgon till kväll, rent fysiskt, medans vi var igång dygnet runt psykiskt. Träningsvärken fick sitt uttryck i allas våra ben.
På lördagen för en vecka sedan satte vi oss kl 7 nyvakna på bussen som skulle ta oss upp till snön. Alla var totaltaggade och såg verkligen fram emot att få åka bort. Stämningen var på topp. Redan i bussen blandades klasserna. Vi myste hela vägen upp och kollade på några filmer, typ 'Team America' (den måste ni se).
Dagarna går ihop med varandra när man tänker tillbaka, då vi gjorde i princip samma sak varje dag. De första tre dagarna åkte vi utför i härligt solsken. Vi hade fått dela in oss i olika svårighetsgrupper frångrön (lättast), blå, röd till svart (svårast). Jag hade valt blå då jag endast åkt bräda. Eller ah, jag provade skidor när jag var tolv, men det var inet min grej. Men under denna vecka blev det min grej. Vi i min grupp hade en inhyrd skidlärare, Sten-Axel 64 år, helt underbar. Det är tack vare honom vi lärde oss åka skidor. Han var verkligen en superpedagog, såg varje individ verkligen. Man märkte själv en grym utveckling. Kan ju kanske inte påstå att jag är Anja Pärsson, men inte långt ifrån ;p
Onsdagen och torsdagen hade vi i min klass valfritt. Jag valde såklart att åka bräda. Så jäkla kul. Ramlade dock sjukt hårt första dagen och drog på mig (vad jag tror) en lätt hjärnskakning. Plus att jag knappt kunde sitta på två dagar då mina sittben tagit riktigt med stryk.
Väl hemma nu märker man hur stämningen fortfarande sitter var hos de som var med. Alla har kommit varandra så mycket närmare.
Trots att jag älskar att resa, älskar att åka utför, älskar att umgås, älskar snön så är det skönt att vara hemma igen. Vi var igång från morgon till kväll, rent fysiskt, medans vi var igång dygnet runt psykiskt. Träningsvärken fick sitt uttryck i allas våra ben.
Say what?
Trackback
