Waisted time

Jobbade idag och tiden flöt verkligen på. Skönt, så efter fyra timmar pös jag iväg och mötte upp mor min för att köpa världens minsta klänning till senaste tillskottet i släkten; lilla kusinbarnet Molly fem månader. Så söt, får eventuellt träffa henne när vi landat på utomländsk jord - London.

I och med att jag slutade klockan fyra kom jag hem tidigt, vilket resulterade i en tidig middag. Så vi bestämmer oss för att se slutet på Ace Ventura 2, I know helt galet att jag har lyckats klämma in två Jim Carey-filmer på en och samma vecka då jag ut i fingerspetsarna avskyr den karln, men jag kände att det var ett måste pga:
1) Min karl älskar honom och de flesta av hans filmer och blev helt lyrisk när jag sa att jag var villig att se dem.
2) Fred-Olof på jobbet gör inte annat än säger: "Chikaka", "Åååååålrajti den", "Vaddå? Har du inte sett den filmen?!". Så jag kände att jag var tvungen att kolla in dem, så jag hänger med i hans snack....

När vi då sett klart på den filmen var klockan bara bäbis och jag kände hur det kliade i packarfingrarna. Men nej då vill karln att vi ska se på måste-ha-sett-filmen Pulp Fiction. Well, hur lång är den frågar jag och han svarar en och en halv timme. Fine då är klockan bara halv åtta så det är lungan. Det var inte lungan, det var pungen. Filmen tog aldrig slut och jag kände hur tiden bara rann iväg. Innan vi visste ordet av hade jag hunnit faxe och klockan var nio. Nio, det var alltså bara en och en halv timme längre än beräknat. Nu är klockan tio och jag har fortfarande inte packat för jag var tvungen att ladda upp fotona från igår plus att skriva detta underbara inlägg.

Nej pis motherfuckers. Nu drar jag. So long!



Say what?

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0