This is it, the real shit

Syster Mellan, Svampen och jag gick ner och handlade ingredienser till en alldeles soon to be tårta. Gick hem till mig och "bakade". Den blev jättefin, och tydligen god. Vi blåste lite ballonger och åt upp resterna från en trevlig schlagerkväll, det vill säga gårdagens chips och popcorn, det blev Ullsi-bulls och Svampens frukost. Nyttigt värre.
Efter ett tag kände vi oss rastlösa så vi började kränga jordgubbar, vindruvor och smarties, försökte oss på att blåsa ballonger men insåg att vi spräckte lock för öronen, exploderade våra lungor och Ullsi fick ont i själen(?). Efter ett tag ringde då far vår och sa att det var dags att åka till flygplatsen. Vi slänger på oss skorna och springer ner, vi gasar iväg och närmar oss snart flygplatsen. När vi parkerat bilen utanför anländningshallen (tror inte det heter så men jag tror ni vet vad jag menar) säger syster Mellan:
- Detta är det närmsta jag varit ett flygplan.
Då ser vi inte ens ett flygplan! Haha, rolig hon den där.
När vi kommer innanför dörrarna tittar vi oss runt efter vart vi ska gå. Arrivals står det ovanför en dörr.
- Därifrån borde de ju komma, säger jag.
- Ja där är de, säger pappa.
Helt utan förvarning kommer de alltså ut där och vinkar. Jag blir så sjukt paff, vi går de till mötes och pappa gormar:
- Upp med kameran.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, pappa kramar om henne, sedan kramar jag om henne och det brister. Jag börjar kanske inte riktigt stortjuta, men om vi säger som så att det verkligen rinner tårar från mina ögon. Alla råglor och undrar väl vad jag håller på med, tills jag tittar på Maddelutt och ser att hon också börjar småböla. Hehe, tack det är inte bara jag som är sjukt jävla överblödig när det gäller saker.

Vi hoppar in i bilen och far hem till en väntande mor och en tårta utan dess like (eller?). Vi vill höra allt! Får höra om allt från råttor till hur konstigt vissa människor kan bete sig. Man undrar liksom hur de fungerar. Vad tänker de när de beter sig så? Bad.
Vi avnjöt tårtan som vi åt på våra oerhört fina Nalle-puhtallrikar och drack cola med sugrör, hon fick sina ballonger och morsan hade dekorerat bordet med svenska flaggor, antagligen så att syster Minst skulle förstå att hon kommit rätt. Efter ett tag var mor och far tvungna att lämna oss så vi säger adjö till de och börjar planera middag. Det blev tacos som vi avnjöt till Curios life of Benjamin Buttons (eller heter den ens så? Musslan?). Lillan somnade väldigt tidigt, men vi andra såg klart den.

Nu är jag riktigt trött och ska gå och mysa med min älskade pojkvän.